The work waits

10 mars

Choglamsar, Leh-Ladakh, Indien

Ladakh är en helt fantastisk plats. Det kan mycket väl vara den mest harmoniska platsen på jorden, för att inte tala om en av de vackraste. Jag vill bara ha det sagt först av allt, så att inte följande kan komma att misstolkas som att vi vantrivs på något sätt.

Till att börja med kunde vi konstatera att det inte var tillnärmelsevis så kallt som vi trott. Här kommer vi rustade för Fimbulavintern och möts av what we in Sweden call ”ganska så fint vårväder”. Det är dock tämligen kallt inomhus eftersom isolering saknas nästan helt (det blåser rakt igenom vårt rum, bara en sån sak), och framför allt kvällstid är vi väldigt tacksamma över våra underställ och vårt gasaggregat.
All värme här kommer från solen. Är den framme är det varmt, är den inte framme är det INTE varmt (i dag var den inte framme).

Människorna här är väldigt mycket annorlunda än i resten av Indien. De är väldigt mycket vänligare och hjärtligare till sättet, och det är inga problem alls att vistas bland dem. Dessutom är det mycket lugnare, även om de samtidigt är väldigt energiska.

Vi har tillbringat en del tid med vår huvudkontakt här, Tibetan Children’s Village (TCV) och har blivit väldigt väl mottagna. Det är otroligt fascinerande hur mycket de använder sig av solen på flera plan, allt från solpaneler till enkla solväggar bestående av en svartmålad vägg med en glasruta utanför. Skiss kommer. Kanske.
Vi tillbringar mestadels förmiddagarna på TCV och liknande, och värdshuset har bara elektricitet mellan kl 18 och ca 23 (och inte alltid speciellt stabil eltillförsel ens under dessa timmar), vilket leder till att det blir en hel del så kallad ”dötid” emellan. ”Nöden är uppfinningarnas moder” heter det, så vi har stundtals varit ganska kreativa med vad vi nyttjar dessa timmar till...


Saker man kan sysselsätta sig med i Choglamsar:

1. Sova. Sedan vi kom hit i torsdags kan man nog utan att överdriva säga att vi sovit ca 75% av tiden. Höjden gör att man blir sällsynt dåsig, och de första dagarna klarade vi inte att vara vakna mer än ett par timmar i sträck. Däremot sover man alldeles särdeles gott inknuten i en sovsäck med fyra ullfiltar ovanpå.

2. Äta mat. De få tillfällen då vi inte sovit har vi istället ätit. Vi bor på ett litet mysigt tibetanskt värdshus (som för övrigt råkar vara en del av Dalai Lamas sommarställe, själva palatset ligger tvärs över gården) där de stundtals verkar försöka göda ihjäl oss. Att bara ta EN portion extra är på sin höjd nästan ok enligt mor i huset, som artigt (men mycket ihärdigt) föreslår ”One more? Just a little, just a little!” strax innan hon häller på en portion som är betydligt större än den första. Maten i sig är dock fantastiskt god, så man kan inte klaga. Det som verkade märkligast från början är att man alltid dricker hetvatten till maten. Numera har vi dock vant oss till den grad att det framstår som helt knäppt att ens tänka tanken att dricka vatten kallt.

3. Äta chili. Den tibetanska chilin är något i en klass för sig. Till varje måltid ställs det fram en skål innehållande ungefär ett par matskedar, vilket motsvarar säker död för ett helt kompani. Sprängkraften i den här substansen understiger garanterat inte 14 ton TNT. Erik har som den djärvare av oss på detta plan absolut max testat en halv tesked i en stor skål soppa, vilket tydligen medför kraftiga svettningar och uppfattningen att badrummet är helvetet på jorden.

4. Dricka te. Det söta indiska teet är rena knarket. Det dricks nästan hela tiden, men det är knappt att det räcker för att man ska bli nöjd. Vi bälgar med lätthet en halvliter var till både frukost och middag. Det traditionella tibetanska teet å sin sida är mer intressant än gott. Det kokas länge och innehåller salt och smör. Det är inte så illa som man skulle kunna förledas att tro, men inte heller någon direkt smaksensation. Vi har bara råkat på det en gång hittills, men funderar på att ge det en chans till eller två. Sedan kan man kanske bestämma sig för om det är ganska gott eller ganska otäckt.

5. Promenera. Enkelt nöje som aldrig varit mer givande. Man blir helt vansinnigt trött av det eftersom man inte har någon kondition på den här höjden (ännu), men landskapet är så obeskrivligt vackert att man knappt tänker på att bli trött.

6. Leta jakar. Det går dessvärre dåligt på den här fronten. Vi har varit här i fem dygn och fortfarande inte så mycket som ett spår efter de beryktade grymtoxarna. Till middagen i kväll fick vi dessutom de nedslående nyheterna att man med stor sannolikhet måste resa genom öknen med bil i tre-fyra timmar innan man på allvar börjar råka på dessa håriga bestar. Besvikelsen vet inga gränser!

7. Designraka skägg. Funkar bara med ganska långa mellanrum, men är helt fantastiskt underhållande! Tyvärr är det bara en av oss som har några kvaliteter som skäggmannekäng, men det innebär inte några direkta begränsningar. Inom loppet av en halvtimme klarar man sig igenom inte mindre än sju olika grader av ansiktsbehåring. Dessa kan gå under benämningarna 1) Utgångspunkten 2) Goatee 3) Biker 4) Inigo 5) YMCA 6)”Tandborsten…” 7) CLEAN!
Fortsättning följer om ett par veckor…

8. Faktiskt studera, men det är inte så intressant.

9. Vara med på diverse happenings. Tibetaner har högtider precis hela tiden så till den grad att de inte riktigt förmår hålla reda på dem själva alltid. Idag hölls en demonstration till minne av det kinesiska maktövertagandet 1959, då TCV-skolan bjudit in oss att vara med. Eftersom vi inte får delta i politiska manifestationer på grund av vårt stipendium åkta vi bara med för att observera och ta bilder. Resan dit var ett intressant kapitel. I en buss som får anses alldeles för liten för ändamålet färdades Sebastian, Erik, samt 48 fnittrande tibetanska skolflickor. Incredible. Själva demonstrationen var en ganska mäktig syn. Ett fredligt, sjungande tåg som aldrig verkade ta slut och som slingrade sig upp genom Lehs trånga gator tills det nådde torget framför det gamla palatset.


Avslutningsvis kan vi konstatera att internet ar nagot av en bristvara har i Ladakh.
Tydligen har en viktig mast uppe pa en bergstopp kollapsat under vintern, och det gar inte att atgarda forran snon smalt bort.
Vi har hittat ett internetcafe som funkar dugligt, sa vi kan forhoppningsvis halla oss uppdaterade mot omvarlden atminstane en gang i veckan.