The End of the Line

Jaha, så var man hemma i norden igen.

Det känns väldigt konstigt att vara i Lund igen, men anpassningen till vardagen går ändå jämförelsevis väl. Nu är ju Lund en ganska speciell stad att återanpassa sig till. På vissa sätt är den lika intressant som ett visst nyligen lämnat land.

Bland de första gångerna jag gick utanför porten sedan jag fått tillgång till mitt rum igen möttes jag av två nakna människor som kom springande runt hörnet, varav den ena glatt vrålade "Ska man bli tagen av polisen för någonting så är det fan det här!". Amen to that, tänkte jag.
Vidare upp längs gatan hittade jag en förhållandevis propert klädd herre i uppskattningsvis ungefär min egen ålder liggande på trottaren, djupt sovande. Samtidigt kom två tjejer från andra hållet, och stannade upp för att titta på den snarkande mannen. Den ena frågade förvånat "Sover han?", varpå den andra mycket eftertänksamt konstaterade "Han har ingen kudde..."
Det är precis vad jag älskar med den är staden. Det är uppenbarligen inte speciellt konstigt att någon ligger och sover mitt på gatan förutom om vederbörande inte planerat sit tilltag tillräckligt väl för att ha med sig kudde.

Nåväl, det här blir det sista inlägget i serien om vår resa. Poster i den här bloggen kan bli en smula mer sporadiska framöver, och det återstår att de vad de kommer att handla om.

Ett stort TACK till alla som följt vår resa! Väl mött!

//Edra indienfarare