Välsignade av en apgud

Den här dagen har varit i ett snäpp lugnare tempo än de tidigare. Till viss del kan det väl bero på att vi vant oss en smula vid att befinna oss där vi befinner oss och vid att fara runt hela tiden, men också på att vi faktiskt inte gjort fullt så mycket saker idag som igår.
Dagen inleddes återigen med brittisk frukost på indiskt tak. Vi har insett att det indiska kaffet faktiskt är att föredra framför de svenska, oväntat nog.
Efter frukost var planen att bege sig till ytterligare ett tempel (det finns helt fantastiskt många tempel precis överallt, ungefär som pizzerior i Nässjö, eller falafelställen i Malmö). Det speciella med det här var att det låg en bit utanför staden. Vägen dit var formligen översållad av kor och getter, så till den grad att bilen var tvungen att sicksacka emellan dem i inte alltför låg fart. Det är en ganska intressant sak, det här att köra genom en flock djur. De är så nära att man nog skulle kunna plocka lite päls från backspeglarna med jämna mellanrum, men varken kor eller förare så mycket som höjer på ögonbrynen för den sakens skull.

Själva templet - Monkey Temple - gjorde skäl för sitt namn. Där fanns till och med fler apor än det funnits kor på vägen dit (och även en liten vit hund som ettrigt och vilt skällande jagade efter så många apor den kunde hitta).
Efter att en man i turban erbjudit oss att klappa en svart orm mot en facil avgift - och vi artigt avböjt - kom vi in i själva templet och fick betala en avgift om 30 rupees för biljetten. ALLT i Indien kostar pengar, men lyckligtvis väldigt lite åt gången. Efter erlagd avgift drog biljettförsäljaren in oss i templets allra heligaste (och med ett tungt hänglås förseglade) rum, ett altare tillägnat apguden Hanuman. Väl där fick vi apgudens välsignelse, bestående av ett tvåfärgat garnarmband, lite eterisk olja på ena handen, samt ett lätt slag på huvudet med den heliga dammvippan. Givetvis blev vi efter detta ombedda att lämna apguden en mindre donation om 100 rupees. Med en lätt föraning om att apguden nog skulle vilja ha betalt för fler symboliska handlingar inom kort bestämde vi oss för att å det rappaste överge den lille målade mannen, ta några bilder av tempelområdet och bege oss tillbaka till bilen.
Efter en kopp ingefärskryddat chai på det lokala tempelhaket (som enligt Karam var känt för sitt chai) och efter att ha fått höra att Erik ser ut som en kampsportsfilmstjärna och Sebastian som en indisk filmhjälte och/eller maharadja (styrkan sitter i håret) åkte vi vidare för att besöka en synnerligen imponerande palatsträdgård i närheten. 10 rupees vardera, och 20 för kameran i inträde. Visst, visst.

Sedan bar det istället av till ett slags köpcenter inrymt i ett gammalt kungligt (ja, eller liknande) palats. Dyrt som kvicksilver ("Very 'spensive, no buy, only look. Speak 'come back tomorrow', ok?"), men häftigt att se. Särskilt som palatset låg längs med den gamla silkesvägen. Det var dessutom fullt med en busslast välbärgade svenska pensionärer. Inte alltför uppiggande, men ändå en smula hemtrevligt på något udda sätt.

Resterande timmar av dagen så passade vi bland annat på att smaka en flaska av en inhemsk öl, vilken påminde mer om lemonad.