Tour de Stockholm

Det här med visumansökningar visade sig vara en smula omständigare än vad vi först räknat med. Det verkar vara vår förbannelse med att vara 80-talister, det här med att ständigt vara först ut i ett nytt system.

Efter att ha konstaterat (i sista stund) att handläggningstiderna varierar så kraftigt som från minst 2 till minst 25 arbetsdagar beroende på om man lämnar sin ansökan över disk eller postar den. Eftersom denna fördelning inte var till postansökans fördel, och avresa var planerad om 26 arbetsdagar bedömde vi det som ett vådligt företag att posta eländet.
Alltså beslutade vi med hjälp av lämplig metod (sten-sax-påse) att undertecknad skulle företa en expedition till den kungliga hufvudstaden för att, som det heter, get this shit over with.

Kl 06.28 var billigast att resa. Tyvärr måste detta kombineras med att 05.30 är plågsammast att stiga upp. Bara en av flera uppoffringar man gör i vetenskapens namn.
När tåget anlänt vidtog en hetsjakt på ett betalningskvitto och en fotoautomat. Att uppnå detta mål kräver en djävulens massa fotsteg om man inte vet var någotdera ska gå att få tag på.
Sedan kommer projektet att klippa till fotot till rätt storlek när man inte har en sax. Såna här saker hade man med lite framförhållning ordnat hemma, men jag jobbar inte så. Jag löste problemet genom att gå till Åhléns och genomföra en regelrätt piratklippning med en sax jag inte hade minsta avsikt att köpa. Efter detta tvivelaktiga projekt, som tillsammans med övrigt spring tagit omkring tre timmar, var jag redo att ta mig till IVAC.
När jag väl lokaliserat stället visade det sig dock att den indiska helgdagen Republic Day infaller just måndagen den 26 januari. Planen att snabbt uträtta ärendet och sedan återvända till Skåne samma dag gick ordentligt om intet.

Återstår inget annat än att tillbringa natten i stan och försöka igen dagen efter. Jag gjorde ett försök att hitta ett internetcafé, men eftersom Eniro tydligen är en smula frikostigt med begreppen hamnade jag istället på ett ordinärt café, må vara med trådlöst nätverk. Utan laptop är det inget man hoppar av glädje för.
Däremot hade stället en välkdigt trevlig atmosfär och var lagomt mörkt och trångt, så jag blev kvar. Vilket är anledningen till att merparten av dessa rader på gammalt hederligt manér plitats ner i mitt anteckningsblock.

Nu är uppdraget i alla fall utfört, och om inte världen går under innan dess ska vi nog kunna komma iväg i den tid vi planerat.

Vidare uppdateringar om läget följer.


Rekommenderas: Café Edenborg, St Nygatan 35. Arketypen för hur ett trevligt café ser ut, och till på köpet fullproppat med mer eller mindre obskyr lektyr i gamla rangliga bokhyllor. Inte jättebilligt, men värt det. Och bryggkaffet är gott.

Rekommenderas INTE: Fotoautomater. De hatar dig och vill att du ska dö. Eller åtminstone se ut som en komplett idiot i sju fall av åtta. Dessutom är de snart inte billigare än en vanlig fotograf av kött och blod, utan att för den skull ha nog med folkvett för att inse när de borde skämmas.