Kör hårt, medvets...båt!

4 april

Phey, Ladakh

Efter ett par omflyttningar är vi nu tillbaka på SECMOL Campus utanför Phey för att tillbringa de närmsta två veckorna här. Den gångna veckan var vi tillbaka på vårt kära värdshus i Choglamsar, eftersom vi planerat att tillbringa veckan på en NGO. Den planen höll dessvärre inte hela vägen, eftersom det visade sig vara mindre givande än väntat. Nå, vi fick en intervju och en uppsättning utvärderingsdata. Det hela tog under 30 minuter (av fem tillgängliga dagar). Resten av tiden fyllde vi med mer eller mindre planlösa utflykter till Leh, dataspel, kakor och whisky (och lite lite öl). Indiska småkakor är inte söta för fem öre, utan smakar ungefär som wellpapp (om wellpapp vore spröd). Undantaget är kokoskakor, som är fantastiskt gott. Vi kan också konstatera att i ett fall av fyra kan indier producera god whisky, och i inget fall av hur många som helst kan indier producera god öl. Det smakar som en halv deciliter budweiser utspätt i en hink regnvatten. Man har även passat på att tillsätta allt socker som man sparade på att inte ha det i kakorna.

I övrigt inleddes veckan med att Erik gav sin mage en riktig jävla omgång genom klassisk vinnarinstinkt. Varje helg har man på SECMOL något som kallas ”momo night”. Momo är en tibetansk maträtt som består av små fyllda degknyten (i det här fallet fyllda med spenat, morot och svamp eftersom all mat på SECMOL är vegetarisk). Momo night går ut på att alla samlas och tillverkar dessa degknyten – i fantastiska kvantiteter. Sedan äter man dem. Detta har utvecklats till en slags ätartävling, eftersom antalet är lätt att hålla reda på. Sedan i lördags är rekordet svenskt och ligger på 50 stycken. Tyvärr kom mästarens inre i sådan obalans att nattsömnen måste offras, vilket tillsammans med en näve bensinsmakande cashewnötter inköpta på gatan orsakade någon typ av maginfluensa lagom tills vi anlände till Choglamsar. Detta ledde i sin tur till närkontakt med traditionell tibetansk örtmedicin. Den tibetanske magmedicin skall enligt uppgift smaka som ett man tagit ett hel kryddskåp, komprimerat det till en matskeds storlek och sedan hällt i sig tillsammans med en munfull kokhett vatten. Det är alltså ”Smaksensation” som ska in på vågrätt åtta. Förvånansvärt effektiv var den ändå, och vår hjälte var på benen inom några timmar.
Som sagt passade vi även på att utforska Leh närmare, och kunde därmed konstatera att tyger kostar snudd på mindre per meter här än vad toalettpapper gör hemma. Detsamma gäller förhållandet mellan en hårklippning och en kopp automatkaffe.

För tillfället är vi alltså tillbaks ute på SECMOL. Just nu är stället tomt på amerikaner eftersom dessa är ute på någon form av roadtrip över helgen. Detta har för- och nackdelar. Till exempel finns det te över så att det räcker till en fjärde kopp även efter att tetimman är över. Dessutom är hela området lugnare än en pingstkyrka på långfredagskvällen. Undantaget är ikväll, då det hålls en avtackningsfest för personal som slutat. Vårt nya rum är beläget bredvid biblioteket, vilket ligget rakt över samlingssalen. Till på köpet är bygget så fantastiskt lyhört att man nästan kan höra vad folk lyssnar på i sina iPods i rummet intill. Som extra bonus är rummet försett med två fyrkantiga lufthål uppe vid taket, varav det ena befinner sig rakt över huvudänden på undertecknads säng. Om nu inte detta låter speciellt anmärkningsvärt kan jag tillägga att det enligt ryktet ibland trillar katter ur dessa lufthål. Den ene av oss är något mindre förväntansfull än den andre på att se om detta stämmer.
Här kan vi påpeka att det finns tre katter på campus. Två som är högljudda men ganska fräscha, och en som de amerikanska ungdomarna döpt till Grampa. Grampa är beige och ser ut ungefär som att man dunkat hans ansikte i väggen och sedan kört honom på det längsta programmet i en tvättmaskin, om det inte vore för att han fortfarande är skitig. En på det hela taget ganska osympatisk gynnare.
Spänningen är olidlig.



Dagens citat: ”Jag brukar inte rekommendera hur man skiter för andra människor.” - Erik